[En ny parentes skjuts in i berättelsen. I föregående stycke ljöd den sjunde basunen, se Upp 11:15-19. Dess effekter på jorden behandlas först i kapitel 16. I följande stycke beskrivs nu ett antal olika aktörer i historiens avslutning. De beskrivs som tecken, grekiska semeion. Eftersom detta ord används indikeras att vad som följer är symboler som behöver tolkas. Det som beskrivs är kampen mellan Gud och Satan som pågått sedan världens begynnelse. De sju huvudaktörerna i detta kapitel är:

]

1 Ett stort tecken [en stark och tydlig symbol som beskriver den andliga verkligheten] visade sig i himlen:

[I Josefs dröm liknas solen vid hans far Jakob, månen vid hans mor Rakel och hans elva bröder vid elva stjärnor, se 1 Mos 37:9-10. Vid den här tiden, innan fångenskapen i Egypten, utgjorde denna familj hela den begynnande nationen Israel. Gud liknar ofta sitt folk vid en kvinna, se Hes 16. Kvinnan symboliserar Guds folk och då främst det judiska folket genom alla tider.]

2 Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar. [Kan syfta på Jesus som var jude och föddes i Betlehem i Israel, men födslovärkarna syftar troligare på det judiska folkets födelse som präglar Gamla testamentets berättelse. Allt från Abrahams kamp, fångenskapen i Egypten, intåget i landet osv.]

3  [Nästa tecken är en eldröd drake. Ord och bilder förmedlar en känsla. När den helige Ande liknas vid en duva återspeglar det frid, se Joh 1:32. En drake eller ett rytande lejon ger däremot en känsla av obehag.]

Ännu ett tecken [en symbol] visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor (kungliga diadem) på sina huvuden.

[I Daniels profetia beskrivs hur det fjärde och sista odjuret har tio horn. Det slår ner tre kungar, så att det bara finns sju kvar, vilket de sju kronorna troligen refererar till, se Dan 7:7-8; 7:23-24.]

4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. [Eftersom detta stycke tydligt talar i bilder, står ”stjärt” för konsekvenser. Ett liknande uttryck är ”i kölvattnet av”. Stjärnor kan syfta på änglar eller människor, och då ofta ledare. Är det samma händelse som beskrivs mer i detalj i vers 7-9 syftar stjärnorna på änglar, se även Dan 8:10.]

Draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det.

[Den röda draken identifieras som Satan, se vers 9. Genom historien har striden pågått. Direkt efter syndafallet talas om denna strid mellan ormen och kvinnans säd, se 1 Mos 3:15. Evas förstfödde, Kain, mördade sin bror. Kains släkt blev allt värre tills Noas dagar och Gud var tvungen att gripa in. När Jesus föddes dödade Herodes den store alla pojkar som var två år eller yngre i Betlehem, se Matt 2:16.]

5 Hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira. [En tydlig referens till Jesus, se Ps 2:9; Upp 19:15] Hennes barn [Sonen] rycktes upp till Gud och hans tron. [Jesus uppstod och sitter i dag på Faderns högra sida.]

6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon fick sitt uppehälle där i 1 260 dagar [motsvarar 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad]. [Flykten beskrivs mer i detalj i vers 13-14.]

7  [I Jobs bok beskrivs hur Satan, Åklagaren, träder fram tillsammans med Guds söner inför Gud i himlen, se Job 1:6-11; 2:1-6. Även i Sak 3:1-2 beskrivs hur han anklagar översteprästen Josua. Se även Luk 10:18; Jes 14:11-17; Ef 6:12.]

Ett krig bröt ut i himlen. [Ärkeängeln] Mikael [som speciellt är satt att vaka över Israel, se Dan 12:1; Jud 1:9] och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred mot dem. 8 Men draken var inte stark nog och ingen plats fanns längre för dem i himlen. 9 Så den store draken – den urtida ormen [som förledde Adam och Eva i Edens lustgård, se 1 Mos 3:1, 4; Leviatan, se Jes 27:1], han som kallas Djävulen (ordagrant ”diabolos”, någon som söndrar och splittrar) och Satan (hebreiskt ord som betyder ”motståndare” eller ”åklagare”), han som vilseleder hela världen – kastades ner på jorden, och hans änglar med honom. 10 Då hörde jag en stark röst i himlen som sade:

”Nu är det fullbordat:

[Jesus har blivit smord som kung och fått all makt.]

För våra bröders åklagare,

11 De besegrade honom

De hade inte sitt liv så kärt

12 Jubla därför, ni himlar

Men fasa ska drabba jorden och havet,

Han är ursinnig,

13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid [3,5 år].

[Flykten till öknen, som omnämndes i vers 6, beskrivs nu mer detaljerat. Bilden med örnen och öknen är bekant. När Gud samtalar med Mose, efter uttåget ur Egypten, använder han just bilden med ”örnvingar” för att beskriva hur han förde dem tryggt genom öknen fram till Sinai berg, se 2 Mos 19:4. Eftersom örnen beskrivs som ”den stora örnen”, kan den syfta på örnen som beskrivs i Upp 8:13. Läser man Jesu tal om sista tiden i Matteus 24-25 parallellt med Uppenbarelseboken, kan det vara nu som Jesu uppmaning i Matt 24:16 om att fly till bergen går i uppfyllelse.

Detta är enda gången uttrycket ”en tid, tider och en halv tid” används i Uppenbarelseboken. Uttrycket återfinns i Daniels bok, se Dan 7:25; 12:7. Utifrån parallellstället motsvarar tiden 1 260 dagar, se Upp 12:6. Tiden 3,5 år beskrivs på tre olika sätt i ett kiastiskt mönster:

42 månader – Upp 11:2. 1 260 dagar – Upp 11:3. 1 260 dagar – Upp 12:6. En tid, tider och en halv tid – Upp 12:14.

42 månader – Upp 13:5.]

15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. [På liknande sätt som Egyptens här, som förföljde Israel vid uttåget från Egypten, gick under genom ett naturens under, kommer även nu jorden genom ett Guds under i naturen Israel till hjälp.] 17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

[Draken har blivit besegrad gång på gång.

Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa ”övriga barn” är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan.

Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från 1 Mos 3:15 mot ormen: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.]

18 Han [den eldröda draken] stod på sanden (sandstranden) vid havet.

[Draken står på den ostabila sanden längs med strandkanten intill havets rörliga vågor, se Matt 7:26. En stor kontrast till Lammet, som står på den fasta klippan, berget Sion, se Upp 14:1. Draken är beredd att välkomna ”vilddjuret ur havet”, som beskrivs i nästa kapitel.]