1  [Det är nu 16 Nisan enligt den judiska almanackan.]

När sabbaten [veckosabbaten] var över [efter solnedgången på lördagskvällen] köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor, så att de kunde gå och smörja honom.

[Efter solnedgången öppnade affärerna några timmar. År 30 e.Kr. sträcker sig den 17 Nisan från lördag kväll till söndag eftermiddag. Det är också den tredje dagen i osyrade brödets högtid och detta år sammanfaller dagen också med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen, medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. Bibeln redogör ju inte exakt för när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se vers 2 och 6.]

2 Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.] 3 De sade gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): ”Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?”

[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]

8 När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sade ingenting till någon, för de var rädda.

[Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]

9  [De sista verserna 9-20 finns med i senare manuskript, men inte i de tidigaste. De tidiga kyrkofäderna kände inte till dem, och stilen skiljer sig jämfört med övriga evangeliet. Innehållet i dessa verser stämmer överens med övriga Bibeln, men man bör inte bygga någon doktrin på enstaka ordalydelser från just dessa verser.]

Tidigt på första dagen av veckan [söndag], efter att han uppstått, visade han sig för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10 Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät. 11 När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

12 Efter detta [på samma dag, se Luk 24:13] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet [till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem]. 13 De kom tillbaka [till Jerusalem] och berättade för de andra, men de trodde inte på dem.

14 Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15 Han sade till dem: Gå in i alla strukturerade världssystem (politiska system, sociala strukturer, världen) och predika (berätta, proklamera) de glada nyheterna (evangelium, det glada budskapet om frälsningen genom Jesus) till allt skapat! 16 Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.

19 Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de mirakler (tecken, under) som följde dem.