1 Ni oförstående (tanklösa) galater!

Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?

Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.

2 En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga):

[Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i vers 2b och 5, med en utvidgning och beskrivning i vers 3-4.]

Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]

3 Är ni så oförstående (tanklösa)?

Ni som började [ert nya liv] i Anden,

4 Har ni genomlidit så mycket helt i onödan?

[Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet ”genomlidit”, grekiska ”pascho”, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se Apg 14:2, 5, 19, 22.]

eller för att ni lyssnade [på evangeliet] i tro (hade förtröstan, tillit till det)?

6  [Paulus inledde kapitlet med några personliga frågor till galaterna. Nu följer sex citat från Bibeln vilket visar på en viktig princip. Andliga erfarenheter är värdefulla, men måste stödjas av Skriften. Eftersom dessa judaister försökte föra de troende tillbaka under lagen, citerar Paulus lagen.]

På samma sätt var det med Abraham:

”Han trodde (litade) på Gud [om löftet om en son]

[1 Mos 15:6. Paulus citerar samma vers i Rom 4:3 där han ännu mer detaljerat lägger ut texten. Romarbrevet 4 är den bästa kommentaren till Galaterbrevet 3.]

7 Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn. 8 Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:

”I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade.” [1 Mos 12:3; 1 Mos 18:18]

9 Därför blir de som är av tro (litar, lutar sig emot Gud) välsignade tillsammans med den troende Abraham (som trodde, litade, lutade sig emot Gud). 10 Alla som förlitar sig på att hålla lagen är under en förbannelse (dömda till besvikelse och förgörelse), för det står:

”Förbannad är den som inte håller (ständigt praktiserar, lever efter)

11 Nu är det uppenbart att ingen är rättfärdig inför Gud genom lagen, eftersom det står:

”Den rättfärdige ska leva genom tro

12 Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:

”Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]

13 Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:

”Under en förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors).” [5 Mos 21:23]

14 Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [1 Mos 12:2-3] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.

15 Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.

[Det grekiska ordet för förbund är ”diatheke”. Ordet i sin verbform betyder ”att placera mellan två”. Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns två delar kallas Gamla och Nya testamentet då de syftar på det gamla och nya förbundet.]

16 Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, i stället talas det om en, ”och åt din avkomling”. Det är den Smorde (Messias, Kristus). 17 Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. 18 För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.

19 Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan]. 20 En medlare företräder fler än en, men Gud var ensam [när han gav löftet till Abraham].

[Lagen var ett kontrakt, mellan Israel och Gud, som krävde att båda parter höll det. Löftet däremot beror bara på Gud.]

21 Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen. 22 I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).

[Ordet skolmästare, paidagogos, användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit lagen.]

26 I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27 Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Kristus) har iklätt er den Smorde (Kristus). 28  [I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]

Det är inte:

för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[I Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen Barukh tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!

Ordet ”och” finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till ”man och kvinna”, och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]

29 Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.